Inga Bergmans familj bodde från början i kvarteren i närheten av Värnhemstorget. Hennes syster hade en gång gått vilse och hamnat ute på Håkanstorpsområdet. Men polisen hittade henne här ute på Håkanstorp. När sedan frikyrkoförsamlingen hade en utflykt till fots i Beijerspark passade hela familjen på att att gå genom Håkanstorp på hemvägen.

Inga Bergmans föräldrar, Carl och Sofia Hammar, slog sig ihop om ett hus på Håkanstorpsvägen 35 med sadelmakaren Ernst Håkansson. Så småningom flyttade familjen Hammar in i det hus där Inga nu bor (nr 50). Far- och morföräldrar och en ogift morbror (eller farbror) flyttade också med in i huset. Det var far, mor och fyra barn i tvårummaren och så en tre-fyra i enrummaren.

Familjen Hammar ägde tomten som senare bebyggdes med fastigheten Håkanstorpsvägen 52, det vita hörnhuset. De sålde tomten till en elektriker. När systern sedan gifte sig var det något de ångrade. Då fick de istället bygga till göra en tillbyggnad på det egna huset (1929).

Där Håkanstorpshemmet nu ligger, fanns en gård som hette Håkanstorp och överallt utom precis den här gatan var det åker. Vid Håkanstorpsvägens slut där Industrigatan idag ligger, fanns ett hönshus. Något som berättades var att det en nyårsmorgon kom tretton tuppar vandrande och ställde sig utanför huset och gol när folk låg och sov långt in på dagen.

Gården vars boningshus revs, när de fyra nya husen skulle komma till hette Blekingegården. Sonen i huset omkom när han gick och plöjde på åkern där företaget "Hoya Optikslip" nu ligger (hörnan Industrigatan - Scheelegatan). Blixten slog ner och hästarna skenade. Dottern gifte sig med en man, som gick omkring och läste av vattenmätare - "Vattenpersson" kallad.

Fastigheten tillhörde familjen Inga och Sten Bergman. De hade två barn, en pojke vid namn Sten-Åke och hans äldre syster Marianne. Systern var blond och mycket söt. Jag kommer inte ihåg namnet men hon liknade Malin på Saltkråkan. Vi killar tyckte att hon var en pärla och träffade henne ibland då vi var hos Sten-Åke. Systern gifte sig senare med en väderpratare som brukar prata i radio Malmöhus. Sten jobbade på Kockums och det var en mycket noggrann och saktgående man. Han brukade spara mycket frukt i källaren i specialgjorda hyllor. Sten brukade svarva ibland och en sak var jag imponerad av. I ett räcke som ledde ner till källaren fanns en tråknopp. Man kunde dra ut knoppen och där satt en nyckel. I ett tält i denna trädgård mötte jag de första stapplande stegen i mötet med det kvinnliga könet. vi behöver inte gå närmare in på detta.